Iréne Nordh

NamnIréne Nordh
Telefon073 66 30 497
E-post
Hemsidahttps://irenenordh.se
Konstnärlig verksamhetArbetar framför allt med måleri men även med sten, textil och växtmaterial, tidigare även grafik. Mångårig erfarenhet som bildpedagog från undervisning av barn och vuxna. Medlem i KRO, KC-mitt, Grafikens Hus och BUS.

”Jag inspireras av naturen, slätten med dess horisonter, ljuset och de stämningar det skapar. När jag gestaltar något, det kan vara stilleben eller mina inre och yttre landskap, då är färgen viktigare än formen och processen lika viktig som resultatet.”

Utdrag ur recensioner

”Iréne Nordh bearbetar gärna plåtarna till en nästintill skulptural karaktär innan hon trycker sina blågröna färgetsningar. Vi träder in i en värld av ständiga formförvandlingar, där öppningar och avskärmningar skapar spänning och en orolig växelverkan mellan nära och fjärran. Också i hennes stora svart-vita akvatint- och mjukgrundsetsningar vibrerar stillheten av en svag oro, en skälvande väntan.” KM

”De konturrika och välmodulerade bilderna, där avvägning mellan detaljer och mönster är precis, avslöjar hur hon tagit med sig upplevelser från naturen och livet in i motiven. Den serie av collografier som kallas Jorden bygger på inre nyanser och en mångdimensionell helhet i en kombination av väl valda kontraster. Det går att associera till mycket i Iréne Nordhs verk. Det finns både lekfullhet och eftertänksamhet i hennes konst. Och man möter en tydlighet av elementens påverkan. De diffusa brytningarna och variationerna hålls samman i ett genomarbetat manér. Oljemålningarna har en nertonad färgskala men ändå med en varm lyster i valörerna.” SS

”Inför somliga konstverk vill man bara ge sig på nåd och onåd. De berör in i hjärteroten, ruskar om hjärnan och paralyserar det kritiska tänkandet. Hennes valörspel är imponerande liksom sättet att gripa sig an motiven, stora som små. Frågan var gränsen går mellan det yttre och det inre landskapet är flytande. Variationerna i ljus speglar måhända humör och känsla i konceptionsögonblicket. Och jag har kanske alltför lätt att i exempelvis ”Min fjällvärld 11″ läsa in hennes egen själ i återgivandet av geologiska avlagringar, där guldstoftet glimmar under en krackelerad yta.” EO